Känslighet kan ge trygghet!
2012-01-20 
13:01:43 av:Högkänslig - HSP Om vi dessutom lägger till ordet hög så dras det ofta till sin spets. Hög känslig är en ny term för många skandinaver trots att över 15% bär på den redan. Vetandes eller ovetandes.
Jag har mött många människor som blivit väldigt chockerade över sin egen känslighet. Det är lätt att slå det ifrån sig istället för att se det för vad det är. En del ha levt ett långt liv utan att förstå det men kanske har upplevt en slags känsla av oro och obehag istället.
Diagnoser är bra för att skapa en förståelse men kan också bli destruktiva och begränsande om vi inte klarar av att se bortom dem. För mig var det en befrielse att få mitt över aktiva nervsystem bekräftat. Men jag har ingen lust att fastna i det och begränsa mig på grund av det. Istället vill jag utvecklas vidare i den genom att få dela tillsammans med andra.
Din känlighet kan faktiskt ge dig trygghet om du väljer att erkänna den. Det är som allt annat arbete vi gör för att ta oss ut ur skuggan. Ljuset gör något med dig, det upplyser dig om något!
Personligen protesterar mitt nervsystem vilt när jag stressar eller oroar mig. Om jag dricker kaffe (ja det är dessvärre inte så bra för dina nerver). Alkoholintag gör mig sjuk så det vill jag inte ens tänka på. När jag äter socker och annat osunt.
Det här är saker som jag vet att många i samhället reagerar på. Det är en slags trygghet att veta att kroppen faktiskt inte vill varesig stressa eller äta
Hur ger din känslighet dig trygghet?
Kategori -
Kommentarer - (4)
Kommentera här 
Solveig
Jag har ännu inte kommit underfund med hur min känslighet ska kunna ge mig trygghet, men jag hoppas kunna ta reda på det.
Jag är snart 52 år och först nu har jag hört talas om HSP och förstått hur det ligger till.
Jag har haft arbeten som varit såpass stressande att jag mått jättedåligt. Jag är just nu arbetslös pga detta faktum, men känner mig som jagat villebråd i kampen om jobb och att vara anpassningsbar, stresstålig och flexibel. Jag mår illa bara jag tänker på det, för jag kan inte längre lura mig själv att jag har dessa egenskaper. Jag mår inte bra av pressen på mig från AF heller.
Jag tyckte det var skönt att läsa om HSP och få veta att man kanske inte är så ovanlig eller onormal, men sen tog det stopp... VAD gör man för att få omgivningen att förstå?
Min egen man kan inte fatta varför jag inte bara kan stänga av och inte bry mig så mycket... Jag kan å min sida inte få honom att förstå att jag inte klarar det. Jag försöker att att inte tänka på stressande saker, men när jag tränger undan och försöker gömma tankarna så blir problemen fysiska, med hjärtklappning, huvudvärk, nackproblem, värk i kroppen och väldigt spända muskler och muskelknutor. Efter längre tid visar det sig att kroppen gör slut på sina resurser och man drabbas av kronisk trötthet, man får blodbrist, blir håglös och nedstämd och man tappar livsglädjen. Koncentrationen är också dålig och det blir ju en ond cirkel av allt detta...samtidigt som man försöker vara glad och "normal" inför familjen, och framförallt på jobb och när man pratar med andra människor.
Jag vill ju gärna komma vidare, nu när jag vet vad det handlar om. Hur lär jag mig att hantera det när det känns som man själv står på ena sidan av en glasvägg och omvärlden står på andra sidan, och man kan liksom inte göra sig hörd?
2012-01-27 12:52:09
Ihren
Hej Solveig
Tack för att du skriver. Jag känner igen det du skriver.
Personligen har jag måstat lägga alla andra åt sidan för att bara vara den jag är. För mig blev det väldigt viktigt att bara få vara för att klara av min egen känslighet som väldigt få verkade förstå.
Ibland måste vi kanske stanna upp helt för att komma tillbaka till oss själva och vår egen kraft.
Det är klart att det inte är så lätt när vi levt många år med att anpassa oss. Och det är väl just anpassningen som gör det så svårt att stanna upp och vara dem vi är. Men när det inte går längre tänker jag att vi är redo att utvecklas och expandera. När vi väljer att ändra på något tvingar vi även andra in i förändringen med oss varesig de vill eller inte. Men det mostståndet måste det vara värt att gå igenom. Du är värdefull precis som du är känslig eller inte :)
Gällande arbete, sjukvård osv så tror jag att vara ärlig i våra upplevelser kan vara bra. Har upplevt att jag trott att jag varit tydlig men påminner mig om att ju tydligare jag är desto mer kommer andra att förstå mig. Vissa jobb går bara inte att utföra och det måste få vara ok.
Men jag hoppas att vi tillsammans kan lyfta temat i hela skandinavien så att det på sikt blir mer av en norm.
Ta hand om dig! Kram
URL: Solveig
Tack för ditt svar!
På sätt och vis har jag kanske öppnat upp för det faktum att jag inte kan ta vilket jobb som helst, i och med att jag sagt upp mig från ett nyligen. Jag hoppas verkligen att AF kan förstå. Jag har varit hos läkare för de fysiska problem som uppstått, men något läkarintyg mot stressiga jobb har jag ju inte. Man får väl försöka ta en sak i taget och se hur det funkar helt enkelt.
Kramar!
2012-01-28 10:42:18
Ihren
Hej Solveig
Jag lever med den tron att när vi tar hand om oss själva och står upp för dem vi verkligen är så blir vi belönade på ett eller annat sätt.....oftast inte på det sätt vi tror dock :)
En sak i taget är bra tror jag och något jag själv försöker leva efter. Lycka till och kram
